Seriöst Förlag firar 5 år!

När började du skriva, är det många som frågar mig och ska man gå efter fotot ovan började jag mycket tidigt. Fotot är nämligen taget sommaren 1988 och jag föddes i mars samma år, det kallar jag tidigt. Och redan då var den svåra looken skapad, den skeptiska synen på världen som jag undersöker i skrivandet, den rynkande näsan och de kisande ögonen. Jag är även unik på det vis att jag inte bär någon klichébasker då hjälmmössa är betydligt mer originellt, anser jag.

Kunde någon veta redan då vad jag skulle komma att ägna mig åt? Jag tror inte det med tanke på hur förvånade alla blev när jag kom ut från min garderob med ett bokmanus i min hand. Offentligt kom jag förresten inte ut förrän jag hade två manus i min hand och det andra skulle bli till en bok som jag skulle ge ut på eget förlag.

Idag är det femårsdagen för Seriöst Förlag, grattis säger jag och säger nästan på så vis hurra till mig själv. Vilket ändå känns rätt okej att göra kan jag tycka. Så grattis Elin, för allt hårt arbete som gör att du idag får korka upp en bubbliga flaska och ropa: hipp, hipp!

Ska jag dra till med någon kliché dagen till ära kan jag inte riktigt bestämma mig för vilken. Har tiden flygit iväg? Eller känns det som igår förlaget startades?

Lite av båda skulle jag nästan vilja säga. Den ovissa känslan i början kan jag än idag känna av, att ge sig ut i någonting nytt, alltid både spännande och lite otäckt. Jag visste inte vad jag gav mig in på eller vad jag skulle kunna förvänta mig av det, men jag tänkte att va sjutton jag testar och ser om det går. Eftersom den känslan finns kvar så tydligt i mig är det som om dagarna mellan då och idag har flygit förbi, men bara nästan. Några dagar har jag känt flyg-känslan samtidigt som det en del dagar känts som om jag färdats baklänges.

Mina böcker brukar jag referera till som mina barn och alla som har fyra barn kan nog känna av den stressande känslan. Dessutom är jag ensamstående, jag har ingen partner som tar halva ansvaret eller ens kan rycka in då och då och backa upp. På en punkt är jag därför väldigt lik den ensamstående modern kan jag tänka, den offentliga bilden jag ger är att jag älskar mina barn mer än någonting annat men innerst inne drömmer jag om en god natts sömn. En natt bara, jag begär inte mer. Lite andrum. Lite space. Att få vara själv med mina tankar för ett litet slag.

Skrivandet och förlaget pockar på uppmärksamheten och har gjort det i fem år nu, egentligen mer än så. Det är rätt så utmattande på sitt sätt.

Varje ledig stund jag har pockar tanken långt bak: borde du inte istället arbeta?

Den vanligaste kommentaren jag ändå får är motsatsen: hur har du disciplin nog att arbeta?

För mig har det aldrig varit ett problem, istället måste jag sätta upp regler för när jag inte får arbeta. Särskilda tider och dagar som är arbetsfria, aktiviteter jag inte får ställa in för att jag måste arbete. För egentligen måste jag inte arbeta, för det är inte logiskt att jobba så mycket som jag ibland gör de perioder då jag pressar mig för hårt.

Det arbete jag lägger ner är arbete men det går också på mitt hobby-konto. Som vem som helst som spelar dragspel på sin fritid, broderar eller ägnar sig åt breakdans är skrivandet min hobby. På sätt och vis.

Ingenting skulle få mig att välja bort det eller få mig att kunna avstå det. Jag är väldigt nöjd med mitt val, att det var den här världen jag skapade och som jag kämpar för att hålla mig kvar i. Att hela tiden bli bättre, vassare, skarpare, smartare.

Stolt är jag över vad jag åstadkommit de här fem åren, att jag givit ut fyra böcker och hållit i en rad skrivarkurser. Jag tänker ... det är inte så illa.

Något jag däremot inte blivit bättre på utan står kvar och stampar i är mitt sätt att marknadsföra mig. Skulle någon på förlaget få sparken så vore det Elin, marknadsansvarig då hon i stort sätt bidrar med nada till förlaget. Och inte nog med att jag inte marknadsför eller säljer in mig själv, jag lyckas i många fall även övertyga folk att inte köpa mina böcker fast de insisterar och faktiskt vill det. Är inte det rätt så hopplöst så säg. Men det är faktiskt svårt att stå och vifta med böckerna och hurra för sin egen briljans och det går därför sådär. Lite bättre har jag ändå blivit med tiden, med betoning på lite, jag jobbar på det skulle man kunna säga.

Jag jobbar även på fler grejer och kan meddela att just nu befinner Seriöst Förlag sig i sin mest spännande fas någonsin. Dels med boken "Får man använda sin fantasi?" som kommer ut 3 juni, en helt ny sorts bok där en helt annan sida av mig kommer fram. Jag har även en del framtida skönlitterära skrivprojekt på gång och då handlar det om projekt i plural. Det är en spännande tid indeed.

Men för att det ska bli fler böcker behöver Seriöst Förlag som vilket annat förlag som helst förlita sig på sin bokförsäljning. Man måste som bekant hela tiden få in deg för att det ska gå runt. Med andra ord: lägg in en bokbeställning idag för att visa att du stöttar Seriöst Förlag i framtiden. Boken kan du sedan ge till din mamma på morsdag, din pappa på hans födelsedag, din granne för att hon vattnade dina blommor, din tennislärare för att han lärt dig hemligheten i en backhand eller till din bästis för att hon helt enkelt är bäst.

Klicka in i webb-shopen för att göra din beställning.