Vilken releasefest det blev!

Alltså herrejösses säger jag bara! Jag kunde inte alls föreställa mig att det skulle vara så roligt att ha bokreleasefest, men herrejösses vad roligt det var. 74 stycken gäster förgyllde kvällen. Jag fick så fina blommor och ni sa så fina saker till mig. Ni anar inte vilken boost det gav. Trots att jag nu har världens träningsvärk i framsida lår (man får det när man bär mycket grejer fram och tillbaka och upp och ner) är själen piggare än någonsin tidigare. Tusen tack till alla er!

Här kommer några glimtar från kvällen, bilderna har min kompis Victor tagit. Tack Victor!

Här är dryck- och snacksbordet. Ovanför svävar himlen som består av massa pompoms som jag och min kompis Sandra gjorde på vår pysselkonferens förra veckan. Jag blev så nöjd med min himmel. Och det ramade in så snyggt till Litteraturhusets lokal. Tack Sandra!

Utanför lokalen hängde ett paraply och hela vägen fram till dörren fanns regndroppar uppsatta för att gästerna säkert skulle hitta rätt.

Här är min storebror Erik och min svägerska Josefin som hade hand om bokförsäljningen. Hjärtligt tack för det. Då kunde jag koncentrera mig på att mingla med gästerna.

Klockan 18 var det dags för mig att presentera boken lite mer. Och jag började med att utbringa ett äntligen! För det är faktiskt fem år sedan som jag publicerade någonting skönlitterärt. Det var på tiden nu, eller hur. Äntligen!

Jag berättade också vad releasefesten betydde för mig. Att det inte handlade om att jag ville stilla ett yttre bekräftelsebehov utan det var istället ett sätt för mig att bekräfta mig själv. Som författare och förläggare. När jag ändå hade vittnen på plats passade jag på att ge några löften till mig själv:

Att jag aldrig mer ska säga mitt företagsnamn med ironisk röst.

Att jag aldrig ska låtsas som om det jag gör betyder mindre för mig än det faktiskt gör.

Att jag alltid ska vara tydlig med att skrivandet är min allra största passion.

Jag lovade också att komma på en bättre formulering tills att jag ska gå på fest och någon frågar vad jag jobbar med, än att fortsätta i samma stil som nu: mumla att jag ”typ är egenföretagare”.

Jag passade även på att tacka flera personer i min närhet som betytt och betyder mycket för mig och för mitt skrivande.

Här visar jag en bild från Prag som visar paraplyet som är själva ursprungsparaplyet skulle man kunna säga. Alltså paraplyet som gav mig bokidéen.

Jag berättade också om framtiden. Bland annat om det som förmodligen kommer bli min sjätte bok. Ett romanprojekt med två romaner som följer på varandra och utspelar sig på den ö jag kallar min, Öland. Arbetsnamnet är: "Ölandstokar och nollåttor".

I bakgrunden syns fotot som min kompis Josefine tagit, samma Josefine som gjort bokomslaget. Vet inte hur många gånger jag har sagt hur nöjd jag är med hennes jobb, men det är för att jag är så himla nöjd.

När jag pratade framtid kom även Gustav upp på scen. Han har nämligen skrivit en bok som heter "Ingen kommer någonsin tillbaka" och som kommer publiceras på Seriöst Förlag i maj. Det skulle man kunna säga var kvällens stora nyhet.

Jag och Gustav har nämligen under ett års tid arbetat i hemlighet med hans bok. Det är bara ett tiotal personer som har vetat om detta men nu kan vi äntligen ropa ut det högt.

22 maj är det som gäller, då blir det releasefest igen. Mer info följer såklart.

Jag är väldigt glad att få ta steget nu som förläggare på riktigt. Jag har väntat på det här tillfället länge, jag har bara inte fått rätt manus i min hand förrän Gustav kom med sitt manus, då kände jag: ”Detta är bra, detta vill jag verkligen ge ut.” Och det ska bli väldigt spännande och jag ser fram emot att ni ska få ta del av hans bok. Den är riktigt bra!

Sedan avslutade jag med att utbringa en skål tillsammans med gästerna!

Jag och Gustav framför kameran. Och om ni undrar över vimplarna i bakgrunden så är de tillverkade av "Hur man än vänder är rumpan bak". What, tänker du, har jag rivit sönder min bok och gjort dekorationer? Jajemän, det är ju billigare att ta en bok man själv skrivit än köpa någon annans tänkte jag.

Och märk väl också, min klänning! Yes, det är regndroppar på den.

Det bästa med releasefesten var alla nya konstellationer som skapades när gästerna minglade runt. Här står jag och pratar med, från vänster: Eva som känt mig sedan jag föddes, hon är en god vän till min familj och lustigt nog även min bankkontakt. Bredvid henne står Clary som är mamma till min kompis Victor. Bredvid mig står Kristina som är Gustavs flickvän.

Det här var också så himla härligt! Gästerna verkade ha det så himla trevligt och det gjorde mig väldigt glad. På bild här: mina bokklubbskompisar Isabelle och Elisabeth, tillsammans med Petter.

Josephine och Emma funderar kanske över vilken bild de ska posta på Instagram ... Jag vet nämligen att de postade bilder direkt från festen.

Den som ville posta en bild men inte visste på vad kunde låna ett paraply, ta en paraplyselfie och posta under #paraplyboken #seriostforlag #seriöstförlag

Kvällens yngsta minglare var Signe som självfallet ville ta en paraplyselfie.

Till höger ser vi fotografen själv, Victor. Det är därför oklart vem som håller i kameran. Till vänster finns hans flickvän och en av mina allra bästa vänner Ann. Hon är min klippa, varje dag. Just den här dagen var hon alldeles särskilt min klippa då hon spenderade sin lediga dag med att hjälpa till med förberedelserna.

Till vänster under paraplyet sitter min kompis Elenor och till höger en till av mina bästa vänner Therese. Hon hjälpte också till hela dagen med festfix. Tack kära Therese! Och märk väl hennes kasse förresten! Alla andra har en kasse där visitkortet är centrerat i överkant, men så råkade jag när jag skulle göra en kasse tappa visitkortet och det limmade fast av sig själv. Äh, tänkte jag, det får hänga med ändå. Therese fick den alldeles unika kassen. Grattis.

Här skriver jag en hälsning till Amanda i hennes bok.

Bredvid mig i randigt står min fina mamma som jag tackade alldeles särskilt i mitt tal. Hon har nämligen gett mig det allra finaste man kan ge sitt barn: kärlek. Jag har aldrig behövt dra henne i armen för att be om hennes uppmärksamhet eller bekräftelse, hon har alltid sett mig ändå.

Min kära pappa var med på festen också men lyckades inte fastna på bild. Kanske för att han var ansvarig för garderoben och det var inte jättemånga som mingelfotade just där. Men pappa tackade jag också i mitt tal. Mest för att han alltid har med sig någon av mina böcker i sin portfölj och ger till människor han träffar. Att han ger bort mina böcker som om de vore vackra blomsterbuketter, det är så himla fint tycker jag.

Till vänster i bild finns en av mina äldsta vänner, Elisabeth. Till skillnad från de flesta andra på festen minglade hon inte med ett glas utan med en flaska, det berodde på att hon agerade dryckesservitris. Tack för hjälpen!

Josefin försöker här sälja in mina böcker till Elenor. Och hon lyckades!

Här ser vi en till av minglets yngre gäster, Abbe som sitter nöjt med sin godispåse och väntar på att mamma Lotta ska handla bok.

Till vänster i bild: Amanda, min fd kontorsgranne som formulerat de tio frågorna för mina tio svar här på hemsidan.

Till höger: Helena, min nuvarande kontorskompis som jag också tackade i mitt tal. Hon är nämligen väldigt klok och smart. Till henne går jag alltid om jag behöver ett gott råd. Antingen till henne eller till Cissi (som också är min kontorskompis). Ibland om det är ett jättesvårt beslut, då frågar jag båda. Lika bra. Sedan går jag tillbaka till min egen kontorsplats och sitter och reflekterar över vad de just sagt.

Här gästar jag Josefin vid bokförsäljningen. Och ja ... det börjar gå mot festens slut och jag börjar bli lite övertrött.

Mer mingel! För oj så länge gästerna stannade. Jag trodde folk skulle droppa in och sedan ut. Men det blev ett härligt häng. I högtalarna spelades en playlist med regn/paraply-låtar och gästerna var informerade om att när Prince Purple Rain började spelas, då var det sista dansen. Men alla tycktes inte höra låten, eller ignorerade den, för några höll sig kvar. Och inte ville jag sparka ut någon, jag hade ju kunnat behålla er i flera timmar till. För mig hade festen kunnat pågå långt in på natten.

TUSEN, TUSEN TACK till er alla som var med på releasefesten! Jag är så nöjd, så glad och överväldigad av det mottagandet som jag fick från er. Jag var helt slut när jag gick och la mig på kvällen (eller ja, natten), men blev genast pigg när jag vaknade upp med så många fina sms att läsa. Tack för alla fina ord. Nu känner jag mig väldigt pepp på att fortsätta skriva.