Om du känner mig eller följt mig ett tag, då kanske du vet och har noterat att det finns saker som jag ägnar mig åt som inte är att skriva eller läsa. Jag gillar att vara kreativ på många olika sätt och jag gillar tennis. Bland annat. Och när det gäller att vara kreativ, då kan det handla om allt från silversmide, keramik till växtfärgning. Jag är öppen för att testa grejer och utmana mig. För många år sedan frågade jag min dåvarande tennistränare vad du behöver göra för att

Jag har varit på en mini-kickoff i Karlskrona. Jag kände att jag behövde stänga in mig på ett rum för att skriva, så det gjorde jag. Stängde in mig alltså, däremot skrev jag inte särskilt mycket. I stället så ägnade jag tiden åt att läsa "Ölandstokar och nollåttor". Jag läste för att hitta inspiration och funderade kring trådar och detaljer som jag vill ska fångas upp i uppföljaren. Jag har tänkt jättemycket på den dramaturgiska kurvan i uppföljaren. För jag känner att den in

Förutom några tappra försök lite då och då, har jag knappt skrivit någonting alls senaste åren. Alltså jag har ju skrivit jättemånga mejl, mötesanteckningar, rapporter och sånt. Men det skönlitterära skrivandet har typ stått helt still. Nu har jag skapat tid och rum för skrivandet, alltså rent praktiskt i min kalender. Och därför har jag också påmint mig om det som Bodil Malmsten skriver i sin bok "Så gör jag - Konsten att skriva", som svar på frågan "vad gör du när du kör fa

Första delen av uppföljaren till "Ölandstokar och nollåttor" har varit i händerna på fyra av mina kompisar. Allra först skickade jag manusets första 120 sidor till två av mina kompisar, lyssnade till deras tankar och tog del av deras kommentarer i sidornas marginaler. Sedan blev 120 sidor till 160 sidor. För respons handlar inte alltid om att du efteråt ska stryka en himla massa text, respons kan också handla om att du ska skriva mer. Addera, förtydliga, brodera ut, djupdyka.

Har jag rutiner för belöning, frågade jag mig själv när jag var på kickoff i februari . Svaret blev nej. Följdfrågan jag ställde mig själv blev därför på klassiskt sportmanér: hur känns det? Svaret blev: det känns inget bra och därför ska jag nu skaffa mig rutiner för belöning. Jag bestämde att jag varje månad ska ha en belöningscermoni och att cermonin ska stå i proportion till vad jag presterat just den månaden. Och när jag använder ordet presterat så menar jag inte att det

Det här är livet nu. Tänk så många timmar som jag spenderar vid mitt köksbord och jag tänker att jag inte är ensam om att leva ett liv nu som sker på begränsad yta. Tänk ändå att datorn står där som någon slags Narnia-port och gör att tillvaron på min köksstol kan bli större, att jag kan blicka ut längre i världen än mitt köksfönster når. Härligt ändå. Visst är det tid att tänka positivt? Och här sitter jag tillsammans med min kontorslåda som jag hämtar varje vardagsmorgon ef

Nu är jag i skrivandets slutspurt av "Ölandstokar och nollåttor", i det här läget så är det bland annat en del research som behöver göras. Det där är någonting jag gör parallellt med skrivandet nämligen, jag tycker inte om att ha en hög med info inför att jag tar mig an ett skönlitterärt projekt utan istället tycker jag det ger mer för skrivandet om det kommer nya intryck då och då. Så förra veckan åkte jag på studiebesök kan man säga, jag besökte en gård strax utanför Götene

För en tid sedan när jag avsatt tid till skrivandet gjorde jag allt annat än skriva. När jag gjort det jag brukar göra som jag ändå kan...

Skrivandet av "Ölandstokar och nollåttor" har funnits med mig länge, jag vet inte riktigt när jag började skriva på det men vet att när jag 2011 började på Skrivpedagogutbildningen i Skurup skrev jag på manuset och fick handledning på det under utbildningen. Jag minns att jag sa till mamma att detta kanske blir det som ”kommer kicka igång boken”. Så blev det inte riktigt. Och ingen skugga faller på Skurup, det var jag själv som inte gav skrivandet den plats det behövde för at

Jag fortsätter träffa responsgruppen varje månad och vi turas om att lämna text till varandra och läsa. När min text ligger på bordet och diskuteras lyssnar jag och antecknar det som jag vet att jag vill ändra eller tänka vidare kring. Jag skriver ner stödord, lyssnar aktivt och när vi sagt hej då brukar jag sätta mig ner och gå tillbaka i minnet och fylla på bland stödorden. Sen låter jag responsen vila ett par dagar innan jag går vidare med texten, låter det sjunka in. På "

Ett av mina starkaste skrivtips är att bli mer medveten om hur du fungerar som skribent, vad som funkar för just dig. Ta reda på i skrivprocessen var och hur du skriver bäst. Vilka förutsättningar behövs för skrivandet. För just dig. När du haft en riktigt bra skrivstund, fundera efteråt över vilka yttre förutsättningar du hade som hjälpte dig att nå dit. För mig är platsen väldigt viktig och vad som finns på platsen. Så välkommen på rundvandring bland platser. Detta är vyn p

I helgen var jag på kickoff. Jag är ju på det lite då och då. För mig är det ett bra sätt att ta mig an mitt skrivande på, att åka till en stad ensam, promenera, tänka och skriva på min bok. Inte ha någon tid att passa, ta på mig lurar och inte behöva prata med någon om jag inte vill. Det gör att jag får en helt annan koncentration och blir väldigt effektiv i mitt skrivande. Den här gången bar det iväg till Landskrona och i vandrarhemmets blommigaste hörn satt jag och skrev p

I telefonens anteckningar samlar jag löst litterärt stoff. Det kan vara sånt jag hört, läst eller känt som jag skriver ner och som kanske någonstans och någon gång blir till någonting. Här kommer en mycket exklusiv inblick i vad som göms bland anteckningar just nu: När någon dör förlorar man en blick på sig själv. Jag kan ha hört eller läst den formuleringen någonstans ... minns inte riktigt. Men det är en känsla som jag återkommit till och som nu fått ord, känslan växte spe

Nu blir det svarstund på frågor som rör skrivandet, tack för frågor som kommit in! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa. Var skriver du helst? Det är vad bilden ovan illustrerar, nämligen i skräddarställning i min säng. Det är förstaplats bland skrivplatser.Jag sitter helst mjukt när jag skriver och sen när jag går in i redigeringsfas brukar jag avancera till skrivbordsstol. När jag skriver skönlitterärt gillar jag mest att vara hemma fö

Äntligen har jag fått träffa mina tre kompisar som utgjort läsargrupp på "Ölandstokar och nollåttor"s första 130 sidor. Läs mer om läsargruppen i inläggen Ett bokmanus är på väg och Manus ute på läsning . Vilka läsningar jag fick! Jag är imponerad och så tacksam för den läsning som mina kompisar gjort och som kommer ta mitt fortsatta skrivande framåt. Skrivandet är en ensam syssla till stor del, därför är det guld att få pepp utifrån och få hejrop direkt i boksidornas margin

Läsargruppen som består av tre kompisar till mig läser ett utkast till "Ölandstokar och nollåttor", manusets 130 första sidor har jag lämnat ifrån mig och där på balkongbordet hemma hos en av mina kompisar ligger sidorna. Jag har fått uppdateringar från mina kompisar med peppiga ord och gulliga emojisar. Min nervositet består ändå. Att lämna ifrån sig färdigskriven text tycker jag inte är så läskigt om texten redan är tryckt mellan två pärmar för då är det som det är liksom.

I julhelgen har jag tagit mig tid till skrivandet. Jag har nämligen spenderat min jul på Öland och känt mig inspirerad till att skriva på min Ölandsbok. I mellandagarna promenerade jag mycket raskt (därav suddighet i bild + GDPR-tänk att inte adressen ska synas på kuvertet) till postlådan för att skicka iväg manusets första 130 sidor till en läsargrupp som består av tre kompisar till mig. Det är en ny grej jag testar, att tre kompisar (som är inom min tilltänkta läs-målgrupp)

Mitt skrivande har under hösten fått en skjuts framåt och det finns det anledningar till. Dels rullar hjulen enklare när jag inte har ”ett vanligt jobb” också utan är heltid Seriöst Förlag. Dels så skjuter jag på bakifrån mycket bestämt. Målmedvetet framåt. Undan, ropar jag. När jag tvivlar på mitt bokmanus går jag i tanken tillbaka till i somras, när jag gick en skrivarkurs och en annan deltagare på kursen stannade mig på parkeringen och sa att det jag skriver är bra. Det va

För typ en vecka sedan stod jag på Lunds tågstation och tänkte tillbaka på hösten 2009 när jag på riktigt började satsa på skrivandet genom att gå en skrivarkurs i Malmö. Så jag stod på Lunds första perrong på mornarna i väntan på tåg till Malmö. Jag satt vid mitt skrivbord i Lund på (tror det var) sjunde våningen med en maffig utsikt, där om man kisade lite kunde se Turning Torso. Med den utsikten skrev jag större delarna till "Paraplyet". Det var den hösten jag började umgå

Jag välkomnade ju frågestund (tack för frågorna!) och nu är det dags för svarstund: Vad är oväntat svårt/roligt med att ha ett förlag? Oväntat svårt är att ta detaljbeslut, exempelvis som när jag bestämde att jag ville trycka tygpåsar inför 10-årsjubileumet. Det var ett lätt beslut, att välja Frida till att göra illustrationen var ett lätt beslut men sen att bestämma hur MÅNGA tygpåsar jag skulle trycka upp våndades jag över jättelänge. För grejen är att eftersom jag är själ