Början, slut och oskrivet mitten

För en tid sedan när jag avsatt tid till skrivandet gjorde jag allt annat än skriva. När jag gjort det jag brukar göra som jag ändå kan ursäkta för mig själv som jobb (sortera mailkorg, slänga dokument, sortera fakturor) klickade jag mig in i en mapp som jag inte varit i på länge.

Mappen med gamla projekt.

Lösa tankar och idéer.

Ibland faktiskt början på ett manus, med synopsis, ett par skrivna sidor, en början och ett slut men inget mitten.

2008 började jag skriva på någon form av spänningsroman eller thriller. I mappen finns synopsis, det finns skrivna sidor och en första mening: Min psykolog sa att det kanske inte var någon idé att jag kom tillbaka och jag förstår henne. Jag minns att jag var så nöjd med den meningen. Jag tror dock nu 11 år senare att jag kan spetsa till den en aning.

2009 började jag skriva på en relationsroman om ett kompisgäng i Kalmar som varit kompisar för alltid och nu närmade sig 30-årsstrecket. 2009 var en tid då jag nyligen flyttat hemifrån, då Netflix inte fanns utan man höll sig till sina dvd-boxar och jag höll mig till min Friends-box. Och det var väl någonstans där idéen dök upp, berättelsen om ett kompisgäng som består.

Och givetvis, i samma gamla-projekt-mapp, fanns mina 160 ambitiösa sidor till mitt allra första bokmanus som bara tre i världen fått läsa. Jag tror det kommer stanna där. Men kanske att thrillern och relationsromanen blir av.