Det blir en del diskscener

"Det är ganska många diskscener", sa en kompis när hon läst ett utkast av mitt bokmanus.

Först förstod jag inte vad hon menade, men vid nästa omläsning hade jag tanken med mig och då förstod jag precis. För oj vad det diskas. Kastruller med pasta från igår, ugnsformar med Janssons frestelse, gröttallrikar, kristallglas ...

När jag gick in i skrivandet var det ingenting jag medvetet tänkte på, att diskscener skulle bli en grej och något medvetet berättargrepp. Men så funderade jag på hur det kunde bli så och då slog det mig hur många funktioner en diskscen kan ha. För det första, visst säger det en hel del om oss hur och när vi diskar?

Väljer vi att diska upp direkt på kvällen, för att det är en härlig känsla att få undan allt och vakna upp till ett rent kök? Eller låter vi disken stå? Häller vi vatten i kastrullen för att blötlägga först?

Har vi ett bestämt sätt som diskmaskinen ska fyllas på eller blir det lite som det blir? Om en gäst fyller diskmaskinen hemma hos oss, låter vi det följa gästens logik eller möblerar vi om efteråt för att det ska bli på vårt sätt? Känner vi vår egen diskmaskin bäst? Är det det ultimata beviset på att "känna sig som hemma" hos någon, när du är betrodd att fylla någons diskmaskin utan att det efteråt möbleras om i smyg? Eller när du kan plocka ur en diskmaskin hos någon och vet vart allt ska vara i skåp och lådor?

Startar våra gräl och irritation med diskussionen om vem som ska ta disken, när det ska diskas och hur?

Hjälps vi åt att diska, en som sköljer tallrikarna och en som staplar in? Tycker båda att porslinet ska sköljas av eller tycker den ena att det är väl diskmaskinen som ska diska?

Blir vi arga om någon tar sönder ett glas när personen bara ville vara snäll och hjälpa till med disken?

Ja, tänk så mycket som kan rymmas i en diskscen. Och tänk vad bra tillfälle det är för två karaktärer att prata om någonting som kanske har ett skav i sig. Det blir som när två personer åker bil eller promenerar, ett bra tillfälle att prata och du behöver inte titta direkt på personen hela tiden. Det är inte som att sitta mitt emot varandra vid ett middagsbord, med blicken fäst i varandra.

Ja, tänk så bra det är med diskscener ändå. Jag kanske ska skriva några till.

Ps! Bilden har jag tagit i butiken på Villa Karlsro.