Tänka tennis och vara kreativ

Om du känner mig eller följt mig ett tag, då kanske du vet och har noterat att det finns saker som jag ägnar mig åt som inte är att skriva eller läsa. Jag gillar att vara kreativ på många olika sätt och jag gillar tennis. Bland annat. Och när det gäller att vara kreativ, då kan det handla om allt från silversmide, keramik till växtfärgning. Jag är öppen för att testa grejer och utmana mig.

För många år sedan frågade jag min dåvarande tennistränare vad du behöver göra för att bli riktigt bra på tennis. "Hålla på med flera bollsporter", svarade tennistränaren och menade att det gick att se på barn som spelade tennis om de höll på med andra bollsporter också. Det gynnar tennisen, menade tränaren. Eftersom det handlar om att jobba upp en bollkänsla, spelförståelse och så vidare. Att hålla på med flera sporter samtidigt är bra, menade tränaren.

Så tänker jag med mitt skrivande. Att jag inte bara ska nöta skrivandet. Jag upplever att allt kreativt jag gör gynnar skrivandet. Jag känner det. När jag är igång och skapar, då kickar hjärnan igång liksom. Jag skriver helt enkelt som bäst när jag är aktiv i min kreativitet. Det går nästan att se i min matlagning om jag är inne i en bra skrivperiod eller inte. För om maten på tallriken är färgglad, har tryck i smakerna och jag tar ut svängarna, då är jag också med största sannolikhet inne i ett bra skrivflow.

Vid ett annat tillfälle frågade jag en annan tennistränare vad jag skulle göra för att bli bättre. Rådet jag fick då var att titta mer på tennis, se när proffs spelar, notera och analysera hur de spelar. Varför gick personen fram på nät just nu? Varför slår den backhand cross? Varför pressar den bak i banan just nu?

Samma är det med skrivandet tänker jag. Samma råd ger jag nämligen alltid till skribenter som jag möter på skrivarkurser och liknande. För att bli en bra skribent tror jag starkt på att du behöver studera andra, alltså läsa mycket. Och inte bara läsa stora volymer, utan också reflektera kring det du läser. Vad är det som gör den här scenen så spännande? Vad är det som gör att jag inte kan släppa boken? Varför blir jag så engagerad i karaktärerna?

Ibland när jag håller i skrivarkurser brukar jag lägga in läsning och gemensam reflektion kring texter som en del av kursen. Responsen på det kan vara olika. Ofta är det någon i gruppen som kan antyda något i stil med att "jag kom hit för att lära mig skriva, inte för att lära mig läsa". Då brukar jag förklara tanken om hur det går hand i hand.

En tredje tennistränare (ja, jag har haft några genom åren) brukade filma mig när jag spelade. Allra helst min serve. Sedan tittade vi på filmerna tillsammans i slow motion. Då var det mycket som blev väldigt tydligt för mig. Exempelvis att uppkastet var för lågt eller att jag släpper bollen för tidigt.

Samma med skrivandet. Vill du bli bra på att skriva, då måste du studera din text som i slow motion. Bryta ner den i mindre delar och analysera varje del. Det är så du tar skrivandet framåt. Har du dessutom lyxen att någon annan tar sig tid att läsa din text och ge dig respons på den. Då kan du komma ännu längre.

Så det är vad jag försöker göra nu, tänka tennis och vara kreativ. I måndags drejade jag exempelvis, vilket gav mig en väldig lust till att skriva.