Kickoff i en skrivbubbla

Jag har varit på en mini-kickoff i Karlskrona. Jag kände att jag behövde stänga in mig på ett rum för att skriva, så det gjorde jag. Stängde in mig alltså, däremot skrev jag inte särskilt mycket. I stället så ägnade jag tiden åt att läsa "Ölandstokar och nollåttor". Jag läste för att hitta inspiration och funderade kring trådar och detaljer som jag vill ska fångas upp i uppföljaren.

Jag har tänkt jättemycket på den dramaturgiska kurvan i uppföljaren. För jag känner att den inte riktigt går ihop som den är nu. Vid ett tillfälle under läsningen av "Ölandstokar och nollåttor" skrev jag till och med i min anteckningsbok: "Vad är problemet, egentligen?".

Jag insåg att jag inte skulle komma på vad problemet var genom att stirra ut genom hotellfönstret. Så jag promenerade runt i Karlskrona, landade senare på hotellets takbar och efter ett glas vin så kom jag på vad problemet var. Och det var inte på grund av vinet som jag kom på det, utan snarare att jag hade gett mig själv tid att tänka. Mycket av skrivandet går ut på det tycker jag, att tänka. Att befinna sig i den där skrivbubblan, som ibland faktiskt är lite mer av en tankebubbla. I alla fall för mig.

Och hur är det med status kring uppföljaren då? Jo, 278 sidor har jag skrivit än så länge. Det är fler sidor än manuset till "Ölandstokar och nollåttor". Men jag vet att det där kan skifta. Om en vecka kan sidantalet vara mindre, om två veckor kan det vara mer igen. Det är väl därför det kallas just skrivprocess.