Disco och pomodoro

Säg hej till disco-snigeln som är mitt sällskap på hemmakontoret!

Nu är det lite mer än tre månader sedan som jag kom tillbaka till frilanslivet igen. Med andra ord har jag spenderat tre månader på mitt hemmakontor nu. I sällskap med disco-snigeln, förstås. Vilket är en hej då-present från en tidigare kollega. Som jag verkligen inte sagt hej då till dock, vi hörs ändå oerhört regelbundet.

Och hemmakontor är kanske lite att ta i. Jag har mer ordnat det som ett kontorshörn. Med dataställ, tangentbord, mus och skrivbordsunderlägg. Jo, ganska ordnat är det.

Den frågan som jag fått allra mest sedan jag gick tillbaka till frilansandet och till att jobba helt hemifrån, är samma fråga som jag alltid fått genom åren - hur funkar det med arbetsdisciplinen, hur får du något gjort? Jo, med den saken går det lite upp och ner. Ibland blir det mycket gjort, ibland mindre. Vilket ger det en lagom nivå om jag slår ihop alla jobbdagar tillsammans.

Ett tydligt samband som jag ser är att dagar då jag får mycket gjort, det är dagar då jag håller mig till pomodoro-metoden. Det är ingen metod jag själv kommit på och för mig är det ingen ny grej, jag har använt mig av den i flera år.

Det innebär att jag ställer en timer på 25 minuter och då har jag bestämt att jag ska ägna mig åt en särskild arbetsuppgift den tiden. Då får jag inte börja greja med annat, börja med en annan uppgift, kolla telefonen eller plocka av vissna blommor på krukväxterna eller något. Då är det fullt fokus i 25 minuter. När timern går, då är det 5 minuters paus. Då reser jag mig upp, går ett varv och typ plockar vissna blommor, spanar ut på balkongen, hämtar ett glas vatten eller något.

Sedan upprepar jag samma grej fyra gånger. När jag gjort det, då blir den fjärde pausen 15-30 minuter.

Det funkar utmärkt.

Och ja, pomodoro betyder mycket riktigt tomat på italienska. Det går säkert att enkelt kolla upp varför metoden heter något med tomat. Säkert har jag kollat upp det någon gång, men inte lagt på minnet. Vad jag däremot minns, det är en restaurang i London där det inte fanns en blomma som dekoration på bordet, det fanns en bordstomat. Sånt glömmer jag aldrig.