Frågor & svar: om att vilja växa, effektivisera och att uppfattas som på låtsas

Nu blir det svarstund på frågor som rör detta med att vara egenutgivare, tack för frågor som kommit in! Funderar på om detta är ett känsligt ämne eller vad det kan vara ... för ingen fråga har ställts i något kommentatorsfält i mina sociala kanaler utan istället skickats till bara mig.

Men i vilket fall, nu kör vi!

Kommer du hålla fast vid namnet Seriöst Förlag?

Det tror jag faktiskt. Folk brukar bli glada när företagsnamnet kommer upp och det är ett bra namn att spinna vidare på i marknadsföring. Det ger också bra trafik på Google för många tycks googla meningar som typ ”vad finns det för seriöst förlag?”.

Vill du egentligen bli utgiven av ett större förlag?

Det ville jag när jag var 19 år, innan jag startade Seriöst Förlag. Då skickade jag in ett bokmanus som jag tror hette typ "Håll min hand" till flera stora förlag och blev förvånad när jag inte blev antagen, jag som skrivit så länge på mitt manus och jobbat så hårt. Jag läste manuset på nytt när jag kanske var 25 år och förstod att anledningen till att jag inte blev utgiven var för att manuset var faktiskt rätt så dåligt. Det finns redigeringsjobb kvar att göra om man säger så.

I känslan att jag fått nej från stora förlag bestämde jag mig för att gå min egen linje, jag skrev ett nytt manus och valde att direkt ge ut det själv utan att skicka det till större förlag. Vilket blev min debutroman "Hur man än vänder är rumpan bak".

Jag har senaste åren tänkt tanken på att skicka mina manus till större förlag, men jag har alltid backat och därför aldrig under de senaste tio åren skickat mina manus i hopp om att bli utgiven av annat förlag. Jag har bestämt mig för att växa med Seriöst Förlag. Jag har bestämt mig för att tänka större inför framtiden för att få bättre snurr i företaget och jag ser min framtid som egenföretagare eftersom det är livet som jag gillar allra mest.

Drömmen i framtiden är att mina egna böcker bara står för en del av utgivningen, att antalet andra författare utgivna på Seriöst Förlag blir fler och fler.

Hur mycket tid tar allt som inte är att skriva? Fakturor, beställningar och sånt?

Ibland känns det som att det tar för mycket tid, men jag tänker också att det är ett bra break från skrivandet, att ibland få sitta och göra någonting lite mindre kreativt som att skriva en faktura och promenera till en brevlåda. Inför nästa boksläpp hoppas jag kunna effektivisera detta betydligt med en ny webshop som sköter mer av jobbet åt mig.

Vanligtvis samlar jag administrativa sysslor till måndagar för att få det undan inför resten av arbetsveckan.

Vilket är ditt största misstag?

Att jag tryckte upp så många exemplar av min första bok, jag har lärt mig nu att trycka upp en mindre första upplaga för det finns oftast något fel man upptäcker när boken väl är tryckt och då är det skönt om första upplagan inte är så stor utan att man kan trycka upp en andra upplaga där man gjort korrigeringar.

Känns det inte ibland som om du bara är på låtsas?

Den här frågan har jag inte fått skickad till mig inför det här blogginlägget utan istället fått i verkliga livet, som en kommentar efter att jag berättat vad jag jobbar med. Först förstod jag inte frågan, väntade därför ut med tystnad, tänkte att jag kanske missförstod men det gjorde jag inte. Personen som kom med frågan utvecklade det med att är det inte så att jag i själva verket sitter och bestämmer att det jag själv gör är bra, att jag är på låtsas.

Jag tyckte det var hårt att säga att det jag gör är på låtsas, att jag är på låtsas, och det sa jag till personen. Sen får man absolut tycka att det är märkligt att jag själv kan bestämma att det jag skriver är värt att publiceras. Men jag ser inget problem i det, för det är inte direkt så att jag tar någons plats i litteraturvärlden och putter undan någon. Jag har skapat mig en egen plats.

I musikbranchen finns det en tradition av att ha egna skivbolag, jag tänker att det inte är så stor skillnad egentligen på att ha eget bokförlag. Det som för båda är lika är att skapandet väldigt sällan är en ensam process, det är inte så att jag skriver ett manus och skickar det direkt till tryckeriet. Min nästa bok "Ölandstokar och nollåttor" har gått igenom många responsläsningar och varit på bordet vid många textsamtal. Jag tar in många röster kring bra och inte bra, innan jag bestämmer mig för att skicka iväg det till ett tryckeri. Jag bestämmer aldrig själv om någonting är bra för då skulle inget någonsin bli utgivet kan jag lova. Istället lyssnar jag in, räknar på fingrarna hur många som sagt att det jag skrivit är bra och när jag har tillräckligt många räknade som jag litar på så bestämmer jag mig för att det är redo att bli bok.

Känns det inte ensamt att vara egenutgivare?

Ibland ja. Jag är ju oftas själv i många processer och själv om att ta de flesta besluten. Det hjälper mycket att dela kontor med andra och att även jobba med andra som har andra expertområden än vad jag har. Som vid fotografering av pressbilder, bokomslag eller när jag planerat företagsfester (exempelvis vid 10-årsjubileumet där jag la ut jobbet med illustrationer på Frida Hultman och jag frågade min kompis Patricia om hon ville vara min sidekick på scen).

Ps! Har ju gjort detta tidigare med frågor och svar och det finns här att läsa.