Hejdå 2020!

Varje år brukar jag skriva en seriös årskrönika, förutom vid förra årsskiftet för då ville jag inte, då hade jag verkligen ingen lust alls till någonting som hade med mitt företag att göra. Nu är det annorlunda för nu är det inte Seriöst Förlags årskrönika, det är Seriösts årskrönika. Det är någonting annat nu och det har jag verkligen lust med.

På bilden ovan är en av mina första måltider 2020. Årets första dagar åkte jag nämligen till Köpenhamn för att bara vara med mig själv, för att tänka och göra planer. Jag promenerade mycket, stannade till vid restauranger, beställde bord för en och tog fram en bok från väskan. Ibland bad jag om fönsterplats, satt och bara tittade ut. Fortsatte göra planer i huvudet, jag kände så starkt att det här året skulle jag göra stora förändringar i livet.

På kvällarna gick jag tillbaka till hotellrummet och skrev på min bok (aka uppföljaren till "Ölandstokar och nollåttor".)

I februari åkte jag på kick-off igen. Jag åkte till Stockholm och hela huvudet var knas med tankar. I Stockholm skrev jag på min bok, promenerade till platser som jag tänker ska finnas med i boken, jag promenerade dit för att spara på detaljer vid platserna som jag ville ta med in i boken.

Jag och en kompis åt dyr semla på trångt konditori, efteråt promenerade vi och det kändes som om vi rörde oss över hela innerstaden medan våra kinder blev röda av kylan. Under promenaden sa jag till min kompis: jag tänkte flytta från Göteborg, jag tänkte tänka om.

Sedan kom en tid då vi bara fick resa försiktigt, så jag åkte till Varberg, tänkte att jag skulle skriva på min bok men istället blev det att jag bara läste andra böcker. Höll fönstret öppet till havet och lät tiden gå.

Sedan kom en tid då jag var väldigt mycket hemma i min lägenhet i Göteborg. Jag förflyttade mig och datorn mellan köket, soffan och sängen. Skrev på min bok. När sommaren kom fick jag en extra växel i skrivandet och det var många gånger mörkret hann falla utanför och att jag först då noterade att timmar passerat. Jag var i en skrivbubbla.

Men jag klev ur den där bubblan också för att gå en skrivarkurs på Capellagården. Jag tycker om att ge mig och mitt skrivande det ibland, strålkastarljus och nytt bränsle. På kursen var det många självbiografiska skrivövningar men jag var inte intresserad av mig själv just då, istället lajvade jag att det var Jonas i "Ölandstokar och nollåttor" som skrev, att det var han som i texterna närmade sig själv under skrivarkursen. Jag fick reda på jättemycket om honom som jag inte visste förut.

Skrivarkursen gav mig nya idéer jag ville testa så jag tog bilen och åkte några mil norrut på ön till Sandvik. Bodde på ett pensionat och skrev.

Jo, det var det där med ön. Jag flyttade ju dit. Eller ja, hit. Nu bor jag på ön jag alltid kallat hemma, Öland. På bilden här så är jag i slutfasen på min lägenhetsförsäljning och det var blommor överallt i stora och små vaser. Vid den här tiden skrev jag mycket, det var liksom det enda jag kunde göra i min lägenhet som inte stökade till alla välformade stillebens.

Så på ön bor jag nu. Här är en vy vid en av mina morgonpromenader.

På ett vis är jag lik Havanna i "Ölandstokar och nollåttor", jag kommer alltid hem med någonting efter en promenad, plockar fram någonting från fickan som jag hittat och plockat upp och givetvis också alla dessa buketter som jag plockar med mig hem.

Vid den här tiden, när sommaren började ta slut och vi klev in i hösten som fortfarande var varm så hade jag ett möte med Sandra som jag ska hålla skriv- och yogakurser med till våren. Vi träffades i ett jobbsammanhang och småpratade i pausen. När det var dags att gå frågade Sandra om jag ville ta en fika någon dag för att prata mer och det ville jag. Vi sågs med havet strax intill, pratade länge om var vi befann oss i våra företag och vad vi ville utforska mer.

Så sa vi: ska vi göra någonting ihop?

Det kändes givet på ett vis.

Det största annars under hösten, ja faktiskt på hela året var att Seriöst Förlag blev Seriöst. Det är ett ord som försvann och som öppnade för någonting nytt, ett annat fokus framåt. Beslutet växte fram under året och till hösten kontaktade jag Skaperian (aka Linda) som skapade en snygg plats för seriost.se eftersom jag ville att det hela skulle kännas som en nystart.

Det var 2020 det. Hejdå.