Jag har gjort en Strindberg …

... jag har flytt landet för att kunna skriva. Inte för att någon varken tvingade i väg mig eller tvingade bort mig. Men för att jag ville, för att jag kunde. Så jag reste. Till ett land där ingen förstår mig och där jag inte förstår någon. Jag tittar fundersamt mig omkring och någon tittar på mig bekymrat och säger: Madame?

Men det finns tillräckligt med ro, tillräckligt med egentid för att kunna skriva. Så det är vad jag gör. Varje dag och typ hela dagarna. Skriver.

Skriver på metodboken.

Skriver på novellsamlingen.

Och faktiskt går det riktigt bra.

Orden hamnar där de ska: på papperet, efter varandra i långa rader.