Livet nu.

Uppdatering kring tillvaron: mjukisbyxor, skräddarställning (tills dess att benen somnar), godis (tills dess att skålen är tom) och en anteckningsbok med lösa tankar till romanen som jag började skriva på för tre år sedan men aldrig tycks bli klar med. Någonting hindrar. Kan vara brist på tid hos mig, brist på koncentration eller inspiration, måhända har en karaktär fel namn eller så handlar det om någonting som jag inte förmår mig se själv.

Men skriver gör jag nu i alla fall.

För jag har en så obeskrivlig längtan till att romanen ska bli klar.

Just den här berättelsen ligger mig närmare än någonting jag skrivit förut. Mycket tror jag för att den utspelar sig på en plats som jag verkligen älskar, mitt Öland. Dessutom gillar jag karaktärerna väldigt mycket, jag tycker om att utforska deras liv och tankar. Har nog egentligen aldrig tidigare tyckt att det varit så spännande att skriva någonting som nu. Kanske har jag någonting bra på gång.

Jag jobbar därför på. Fortsätter skriva.

Det har blivit många rader skrivna under åren, justeringar har gjorts och saker och ting har ändrats och mycket har tagits bort. Men allt sedan början har romanens två rader förblivit oförändrade:

Bo Kaspers Orkester har hakat upp sig mellan väggarna i Havannas lägenhet.

Vårt palats är ett fullkomligt kaos.

Där börjar det. Får se var det slutar. Fortsättning följer.