… och nu kan jag bli det igen

Nu skriver jag igen. Lysekil fick mig att göra det. Fick mig att komma igång på nytt. Den här gången tänker jag inte släppa taget utan att ta en fight först.


Grejen är att Seriöst Förlag fyller 10 år nästa år (OMG) och det skulle kännas ganska så torftigt med ett 10-årsjubileum utan att det också blev en ny bok. Jag tänker mig nämligen en stor fest för att fira detta decennium. Jag tänker att jag håller en bok i ena handen och ett glas champagne i den andra. And oh yes, det ska vara champagne. Visst är Prosecco och så gott ... men 10 år är champagnenivå.


För att jag ska kunna stå där med en bok i min hand så krävdes det hårda samtal med mig själv, det krävdes att jag satt med min almanacka och strukturerade och prioriterade. Några grejer fick jag skuffa undan och några fick ryka helt å hållet för att ge plats åt mitt skrivande.


För jag tänkte ... om jag inte gör det jag älskar, ger tid åt det, vad är det för mening med det hela då. Nej. Livet er nå. Livet är till för att göra det man älskar.