Igår var premiären för mig i min nya responsgrupp, ny även i bemärkelsen att jag aldrig tidigare har varit med i någon responsgrupp på det viset. Jag har gått många skrivarkurser och varit ledare för flera, men det blir nytt för mig detta att ha en och samma grupp under en längre tid som kommer ha inblick i hela min skrivprocess. På en skrivarkurs brukar man mer ge respons på lösryckta grejer, detta blir med en bredare blick vilket kan bli bra för mitt bokmanus som nu är uppe

Det finns två saker jag gjort väldigt mycket den senaste tiden: redigerat och ätit lösgodis. Redigerat anses väl bra att göra, men det är inte jätteroligt. Äta lösgodis anses väl inte jättebra att göra, men det är roligt. Som kombination till varandra anser jag att sysslan sammantaget är bra och rolig. Så väljer jag att se det för det är alltid ett val att göra med vilken blick man väljer att se saker och ting och jag känner mig positiv i blicken. Snart är jag på sida 100 i m

Den här sommaren har jag och min dator rest, bytt skrivbord och blick. Jag har gjort mycket mindre än vad som var tänkt. Tror jag. Tanken var ju att jag på semesterns första dag skulle gjort en att-göra-lista för Seriöst Förlag och sen bocka av punkt för punkt. Fyra veckor senare har jag inte ens gjort listan och arbetet har varit ostrukturerat. Men skrivit har jag ändå gjort. På två olika skrivprojekt. Jag väljer att vara snäll mot mig själv. Jag gör så gott jag kan och fö

Här är början på det som ska bli min femte skönlitterära bok. Jag tänker att min bok ska heta just så: "Ölandstokar och nollåttor".  Karaktärerna jag skriver om tänker jag ska få utrymme i två böcker till. Jo, någonstans tänkte jag ut den rimliga idéen att skriva en trilogi. Jag förvånar ofta mig själv med saker jag tänker ut. När jag tänker att: jo ... men ... trilogi ... det är rimligt Elin. Ba kör. Mina krav i skrivandet har aldrig varit så höga som nu. Det är därför skriv

Nu skriver jag igen. Lysekil fick mig att göra det. Fick mig att komma igång på nytt. Den här gången tänker jag inte släppa taget utan...

Jasså, du skriver böcker , säger någon. Och jag nickar. Då är du alltså författare , säger någon. Jag säger nej. Förr sa jag ja. Titeln författare finns många diskussioner kring, men för mig är själva grunden att man i alla fall ska skriva och det har jag inte gjort. Inte på mycket länge. Och det är inte bra. Det säger jag inte för att jag anser att det litterära landskapet går miste om något så stort som mitt författarskap, utan att jag går miste. Men orden har låst sig mång

Nu vänds blickarna framåt till ett nytt år. Hej 2017! Jag väljer att inte ens kommentera 2016, jag bara blickar framåt nu. Och för att veta vart blicken ser åt var jag förra helgen på kickoff med företaget (alltså med mig själv). Det har blivit en tradition nu av den anledningen att det blivit ett vinnande koncept. Ett sätt att ägna tankarna uteslutande åt förlaget, fundera och strukturera kring det som är högst på listan. I år gick resan till Köpenhamn (eftersom det också är

Här satt jag i helgen och blickade ut över skogen som börjat sin förvandling inför våren. I handen höll jag en kaffekopp och bredvid mig satt min skrivkompis Jenny. Jag kallar henne så, min skrivkompis. Alltså, vi pratar ju om annat också, men väldigt mycket pratar vi om skrivandet. Om hennes och om mitt. Jag skulle vilja rekommendera alla skribenter detta: skaffa dig en skrivkompis. Någon att bolla skrivandet tillsammans med, både kring din story och allt annat som skrivande

Den seriösa kickoffen gav mycket bra utdelning, väl investerade pengar och tid. Målet var ju att få tid att tänka klart , alltså klart som i färdigt . Och den möjligheten fick jag verkligen. Tycker att jag sorterat mycket jobbgrejer i huvudet och fått en del på pränt dessutom. Är mycket nöjd. Och detta är ju inte första gången jag använder mig av tillvägagångssättet att resa bort på egen hand när jobbet hopar sig, det är gammal beprövad metod. När jag exempelvis skulle skriva

Uppdatering kring tillvaron: mjukisbyxor, skräddarställning (tills dess att benen somnar), godis (tills dess att skålen är tom) och en anteckningsbok med lösa tankar till romanen som jag började skriva på för tre år sedan men aldrig tycks bli klar med. Någonting hindrar. Kan vara brist på tid hos mig, brist på koncentration eller inspiration, måhända har en karaktär fel namn eller så handlar det om någonting som jag inte förmår mig se själv. Men skriver gör jag nu i alla fall

Det tog alldeles för lång tid innan jag vågade klicka på skicka-knappen, men nu är "Paraplyet" i händerna hos tryckeriet. Min deadline gick jag över och det är väldigt ovanligt för mig. Visst, jag kan skjuta vissa saker framför mig. Min läderportfölj hänger exempelvis fortfarande på en krok i hallen, den gick sönder för några månader sedan och jag har god förhoppning om att jag alldeles snart kommer lämna in den någonstans för lagning. Så visst, det händer att jag skjuter sak

Mina dagar brukar vanligtvis innebära att jag sitter på en stol och skriver. Nästan alltid är det samma stol, det jag skriver kan däremot variera. Men sitter gör jag. På samma plats. På samma tider. Så som ett 9-5-jobb är för väldigt många. Och som väldigt många önskar jag mig bort från min stol ibland. Jag vill ut och se saker. Få nya idéer, bli inspirerad. Och det bästa med att ha eget företag och vara frilans är att man får bryta upp en vecka och göra precis så. Packa ner

Romantiska föreställningen om författarlivet: en svart skrivbok och tankegångarna som så enkelt faller ner på bladen. Sitta på fik, dricka kaffe och se svår ut. Se ut att plågas, kämpandes och skapandes. Jag försöker leva i den drömmen. Därför har jag gett mig på detta att skriva en bok helt för hand. Liksom bara för att. Bara för utmaningen och omväxlingen. För den uppmärksamma kan man tyda i början av skrivboken just benämningen: DEL 2 . Med andra ord, det känns nästan som

Jag skriver ner små lappar, ibland lite större, med meddelanden till mig själv. Ibland skriver jag på undersidan av armen eller i mobilen. Och när jag har tid skriver jag i min svarta bok där jag har alla samlade. Där finns namn på karaktärer jag ännu inte mött, titlar på böcker jag ännu inte skrivit och saftiga repliker som jag vill att någon karaktär jag ännu inte skapat ska säga i ännu en bok jag inte skrivit. I helgen plockade jag fram boken och samlade ihop alla lappar j

... jag har flytt landet för att kunna skriva. Inte för att någon varken tvingade i väg mig eller tvingade bort mig. Men för att jag...